Erik Axel Karlfeldt: Rimsmeden

Vi vill på inget sätt påstå att författaren eller kulturpersonligheten om vilken artikeln handlar om hyser våra åsikter. Vi berättar om olika delar av svenskt kulturarv oavsett vilken åsikt utövaren än må ha.

Nu, grova smide från min tankesmedja, 
skall släggan gå och pröva vad du tål. 
Jag vet, att länkar brista i din kedja, 
men vet jämväl, att där finns ärligt stål. 
Ur hemmets gruva och på egen svedja 
jag bröt mitt järn och redde till mitt kol, 
grep hammarn – fast, som förr om tärnans medja – 
och längtan blåste på min ässjas bål. 

Hur lustigt städet sjöng i svala kvällen, 
i kvällen då min ungdoms sol gick ned! 
Hur klangen lopp! Från gårdarna och tjällen 
de ungas friska röster sjöngo med. 
Men gömd och ensam vid den svarta hällen 
stod, varm av id och hälsa, halvlärd smed 
och smålog, kringyrd av de heta fjällen, 
fast mången gnista svårt i skinnet sved.