Rafael Hertzberg: Vunna segrar

Vi vill på inget sätt påstå att författaren eller kulturpersonligheten om vilken artikeln handlar om hyser våra åsikter. Vi berättar om olika delar av svenskt kulturarv oavsett vilken åsikt utövaren än må ha.

På lantliga kyrkogården
tyst fylldes en grav igen,
sen psalmen förklingat, och prästen
avslutat välsignelsen.

Och folket skingrades sedan,
man drog till sitt hem envar;
och blott i de sörjandes hjärtan
en saknadens tagg satt kvar.

Men, främling, med blottat huvud
du fram till graven må gå.
Den döde, som här man jordat,
är värd att din hyllning få.

Han kom från ett torp i skogen
med yxa på axeln blott;
den var det enda han hade
från fädernehemmet fått.

Men mod han hade och hälsa
och arm som en björnram stark.
Och så till ett eget hemman
begynte han bryta mark.

Det gällde en strid om livet,
här kämpades ej på lek.
Besegrade ödemarken
blott långsamt för plogen vek.

Där förr stod den vilda skogen,
där är nu en odlad bygd
med böljande fält kring gården
på kullen i furors skygd.

Där frostiga dimmor rådde,
och vilddjur hade sitt bo,
nu lyckliga mänskor bygga
i arbete, fröjd och ro.

Så hade den starke vunnit
ett slag för sitt fosterland:
ett bördigt, blomstrande hemman
han brutit med egen hand.

Nu vilar han ut från striden
i sommarens ljusa tid,
och vajande björkar vifta
åt tröttade kämpen frid.