Denna dag 1520: Slaget på Åsundens is

Vintern 1520 bestämde sig den danske kungen, Kristian Tyrann, för att återta makten över Sverige. Den början till en självständig svensk nation som hade tagit form, kunde inte av tolereras av dansken och unionist anhängarna.

Kristian hade samlat sina trupper i Halland som då var i händerna på dansken. Kristian valde att gå över gränsen på vintern för att slippa möta den svenska bondehären i skogarna där dom var specialister på att slåss.

Den svenska riksföreståndaren Sten Sture dy skyndade sig till Västergötland för att leda försvaret. Han valde att möta fienden vid sjön Åsunden som ligger vid Ulricehamn.

Där sjön var som smalast, vid Skottek, placerade Sten Sture ut trupper på vardera sidan.

På isen ställde han upp det svenska rytteriet och de flesta av fotfolket.

Man byggde barrikader framför och högg upp vakar i isen. Sten Sture dy byggde även skydd på flanker och bakåt, han var mycket noggrann att skydda de svenska.

Enligt legenden stod Sten Sture dy vid en stor ek på stranden och såg dansken närma sig. När dansken fick syn på honom öppnade man eld, därav namnet skottek.
Även om eken idag är borta så är platsen utmärkt.

De svenska trupperna hade gott självförtroende efter flera segrar mot danskarna. Sten Sture red på en isgrå häst och uppmuntrade sina män.

De danska gick direkt till anfall när dom anlände och öppnade eld med sitt tunga artilleri.

Sten Sture träffades av en av de första kanonkulorna. Kulan krossade hans ben och dödade hans häst.

Han fördes omedelbart bort av de svenska trupperna.

Sten Stures bortfall skapade förvirring i de svenska leden, samtidigt som den danska hären ryckte fram.

Två gånger slog man tillbaka dansken, men bristen på ledning gjorde att man vid tredje anfallet drog sig tillbaka.
På land fortsatte bönderna försvaret i sina barrikader en stund till, men även dessa drog sig sedan tillbaka.


Danska hären förföljde inte den svenska truppen direkt, utan började istället att bränna och plundra.
Staden Bogesund plundrades och brändes ned, samma öde drabbade bygden runt omkring.

Västergötland låg nu öppet för de utländska trupperna, Falköping, Skara och Skövde brändes.

Den 3 Februari dör Sten Sture dy i sin släde på Mälarens is i sin färd mot Stockholm.

Ledningen för det svenska motståndet tas nu över av Sten Stures tappra änka, Kristina Gyllenstierna.